sheshep

HAHA! jag har fortfarande inte slutat skratta åt mig själv. Hahahaha! Ibland är man allt bra seg. Och dum.. Och bortgjord...

Alltså såhär såg min morgon ut;

Jag vaknade väldigt väldigt sent på grund av den fördömda snoozknappen som alltis ställer till det för mig (jag kan inte låta bli...), så jag fick springa ut genom dörren utan frukost och utan dusch för att inte komma sent till jobbet. När jag kommer ut öser regnet ner och det blåser som aldrig förr. Jag tar bussen. För en gångs skull är det ingen trafik ute (kanske för att det är lördag och alla vet att de BORDE vara inne och sova vid den tiden på morgonen en lördag. Men jag är inte bitter...) så jag kommer in till stan tjogo minuter innan jag ska börja. Dock är det en tid jag lätt som en plätt dödar då jag inte fått i mig morgonkaffet och Starbuck's ligger precis i närheten av jobbet. Jag köper en stor goding och smuttar på den när jag i sakta mak, trots regnet, vandrar de 25 meter som återstår till min fina arbetsplats. Kaffet gör mig på bättre humör och jag börjar känna mig lite godmodig och tycker att det nog ska bli ganska roligt att jobba trots allt. Precis innan jag går in i den lilla gränden som leder till bakvägen in till mitt jobb står det ett gäng killar. Tre för att vara mer exakt. Killen i mitten verkar bekant, och ju närmare jag kommer, ju mer övertygad blir jag att jag träffat killen förut. Whelans kanske. En av  Es, Ss eller fransyskans kompisar säkert. Eller kanske på Shanes födelsedagskalas? JO! Så måste det natusligtvis vara. Det var definitivt på Shanes 21st som vi träffades. Eller...?? Jag avlägger ett tyst löfte om att aldrig mer dricka alkohol medan jag närmar mig de tre killarna. Det är ju själva fan att jag inte kommer ihåg vart jag träffat honom. Eller vad han heter.

Fuckfuckfuck!

Jag måste alltså passera killarna, det är oundvikligt. Och om han känner igen mig så kommer det bara bli jätteolustigt nästa gång vi träffas...

Killen ser att jag tittar och därför börjar han titta... Fanihelvete han känner igen mig. Nu måste jag hälsa... fuckfuckfuck vad heter människan???

a.- Hi, how are you?
oidentifierad - Oh, I'm good how are you?
a.- Not to bad thank's. Uhmmm....
Pinsam tystnad. Hans kompisar börjar skruva på sig. Fuuuuuuuuck!!!!
oidentifierad - Sooo... How's the coffee?
a. - Life saving, hähä!
Pinsam tystnad. Dettar är ju löjligt. Jag måste gå, jagmåstegåjagmåstegåjagmåste...
a. - Yeah, so, I have to go. Got to work you know, hehe, but uhm... I'll see you later yeah?
oidentifierad - Uhm..Yeah? Okey... see ya....??

Jag fortsatte gå. In i gränden. Knappade in koden till bakvägen och då slog det mig vem det var jag hade stått och tvångspratat med



Herregud vad dum jag kände mig... Och på jobbet bara skrattade hela teamet åt mig.

tackar.