For What it's Worth... I Love You..
Tack vare lite facebookspionage (älskade generation IT) kom jag över en blogg som Joe tipsade en gemensam vän om, och jag har blivit beroende. Jag önskar att jag också kunde ha en liknanade blogg, men tyvärr är jag nog inte tillräckligt anonym här för att starta upp något liknande. Jag får väl starta en till.. Fast det hade nog inte funkat heller. Är alldeles för uppmärksamhetssökande för att låta en sån "sensation" var hemlig. Det är nätt och jämt att jag kan hålla hyfsat låg profil med denna, vilket uppenbarligen inte funkar bra heller. Kompisar länkar till mig med mitt fulla namn, och därför är det lätt att hitta hit, tänka ett steg längre och knäcka koderna. Detta betyder att jag kommer börja censurera och bli ännu mer kryptisk. Jag är ledsen guys, men just nu blir det för lätt för många att hitta hit och lägga ihop två och två. Ni får gärna slut länka med mitt namn så slipper jag vissa bekymmer, men en del är redan lite sent påtänkt... Men vill ni göra mig denna tjänst vore det jättebra. Jag minns en diskussion med M:elle F om bloggsyndromet. Om hybrisen det kan leda till när man ser antalet "smygtittar" per dag... Oh well... Jag får väl ställa mig upp och erkänna mig skyldig till detta gudasyndrom. Kanske överdrivet, men det är inte lika roligt när man får stå till svars för saker som man kanske eller kanske inte uttalat på en hemsida.
Igår sa jag upp mig från jobbet. Det kändes skönt att ha det gjort. Vemodigt att definitivt lämna och spännande att känna att något nytt väntar runt hörnet. Så nu väntar en månad lite drygt. En månad av hysteriskt mycket att göra, och för att låna M:elle Fs favorit gräm; INGA PENGAR!!! Inga pengar alls. Vilket naturligtvis gör att jag inte har råd att göra de tusen saker jag måste göra. Fixa med kontrakt, fixa med försäkringar, skriva uppsatsen, ta farväl, planera TVÅ stora fester, driva in och ge tillbaka. Herreje...
fast jag hänger inte riktigt med. klart man vill hålla folk anonyma och kanske inte gå ut med fullt namn och personnummer men samtidigt skriver du ju en blogg som är tillgänglig för alla, varför hemlighetsmakeriet? om det är så "illa" för berörda personer så skriver man väl bara inte?
(detta är inte aaaaaalls för att jag så ofta inte hänger med på vad du skriver :( )
så måste jag säga att du balanserar det rätt bra ändå
PUSS!
tack joanna.
anledningarna är många. förut hade jag en blogg som blev alltför "allmän" eller vad man ska säga. som jag säger i ett tidigare inlägg är jag nöjd med en blogg där jag får skriva ner mina tankar och funderingar utan att ifrågasättas för mycket av vissa och utan att folk ska känna sig uthängda eller för berörda. Dessutom är det tröttsamt att försvara lösa tankar och funderingar som ibland inte har någon bas över huvudtaget. Mina tankar liksom. Därav koderna, som jag märker i vissa fall blir för uppenbara för vissa och leder till offentliga diskussioner - det jag vill undvika. Det handlar inte så mycket om min anonymitet, utan mer om en frihet att uttrycka mig utan att berörda parter... berörs..
Vet inte om du förstår. man kan skylla på magkänslan, och min magkänsla säger till mig att inte hänga ut mig själv, eller andra, men uppvisar ändå ett behov av ventilation.
puss
nora har kanske jobb på fridas gamla jobb, fast allt är väldigt osäkert. Jag ska plugga i höst, men skulle behöva kontakter, så om du har nåt är det GULD! hoppas allt är bra astidelito!
! längtar till du kommer. joinade gymet idag. skrev upp dig så du kan få en fri dag att testa det med mig när du kommer. PUSS
