sheshep

- ...och här var ditt kvitto. Tack så mycket
- Och här får du tillbaka kvittot. Nej, släng det inte, titta lite extra på det och bestäm sen. Ha det så bra. Tack så mycket.

på kvittolappen stod ett telefonnummer. jag slängde numret och fortsatte jobba. för mycket drama. förlåt, Du var jättesöt och trevlig, men jag orkar inte.

Biljetten är nu bokad. Torsdag 21.45. Äntligen!

Och det var verkligen det jag gjorde efter jobbet (precis med andra ord). Hem till MP som jag bestämt mig för att våldgästa några nätter nu (tack tack), handla mat för att bidra med något och sen såg jag soffan. Stort taktiskt middtag I'm sure, för nu kan jag inite för mitt liv komma upp härifrån. Mina fötter känns som om jag har gått i stilettklackar på kullerstenarna i närmare en vecka. Vilket jag inte gjort. Men jag har jobbat. I två dagar. Så det är inte berättigat att vara såhär sliten i kroppen. Inte efter en fyra dagars helg ute på landet. Men här ligger jag nu, okapabel till allt vad rörelse, nytta och action heter. Vilket inte är jättesmidigt. Magen vrålar av hunger och jag stinker jobb (kaffe + vanilj+ svett + mjölk + desinfektionsmedel + ajax) och mitt hår är smutsigt och fett. Det bästa med att vara hos MP är kanske badkaret. det sämsta med badkaret är att jag inte ligger i det nu. Suck..

Det är alltså här jag spenderat min helg, och ska fortsätta min måndag och tisdag, innan jobbet börjar igen. Idag har det dock inte sett ut såhär från klipporna eftersom regnet öst ner hela dagen, men Österlen är ändå helt enkelt underbar. Jag har längtat efter min långhelg här ute så länge och nu när jag väl förbrukar den går allting alldeles för fort. Imorgon är det redan måndag, på tisdag eftermiddag måste jag påbörja den långa bussfärden hem och på onsdag som sagt; jobb. I nio dagar i sträck. Oi wtih the poodles allready... Men sedan väntar Stockholm och Uppsala. Jisses vilken intensiv resa det kommer bli...

Midsommarafton. Det känns som om man ska säga några ord... Efter jobbet (japp inte alla är lediga denna alkoholens dag till ära...) cyklade jag hem i ett piskande regn (inte ultimat) och var så pass utmattad när jag kom hem att jag inte orkade någonting. Men efter ett tag var det dags att rycka upp sig, ta sina dagen innan inköpta rödtjut i en påse och sticka iväg till Malmö och till K. Fina, fina K.
K: Oj jisses vad du såg fräsch ut!
A: Det var nödvändigt att bli det, tro mig.
Efter en fin halvtimme tillsammans med vinet från Sicilien kom "Bruttan" inspringande.
K&A (unisont): Oj jisses vad snygg du är!
Bruttan: Det var nödvändigt. Tro mig.
Vi vart uttömmande och ocensurerade och pratade om män, parkbänkar, val, relationer, ålder, barn, män, preventivmedel och mera män. Det var skönt och reinkarnernande på något sätt. Munnen gick i ett och skratten och svordomarna avlöste varandra. Köksdörren var stängd men köksfönstret öppet. Utanför tutade bilarna som galningar.
Bruttan lämnade oss till förmån för andra efter ett par timmar. Då gick jag och K över till vin från Sverige. Och Youtube. Lekte leken "first one to cry" och pratade om att det var synd att M:elle F inte var med oss. Att hon borde vara där. Mindes den där natten på brogatan när det regnade så jävligt. När Theofild (?) var gammal och inte ville lämna oss ifred. När prat om Trigorin och ljudupptagningar fyllde kvällen och när "that's what friends are for" var soundtrack. När även K kläckte ur sig det bästa citatet någonsin när vi, blöta som gatuhundar, stapplade in på någon krog och såg oss själva i spegeln ("jag har ju ändå fött barn i tejpade glasögon och tandställning, men nu ser jag ju ut som...").
Det var kanske den bästa midsommarafton jag haft på länge. Ingen sill, inga ägg och inte en enda nubbe. Bara "K", "Bruttan" (för ett tag) och jag. Och en himla massa vin.

Och nu är det Landet. Frisk luft, öppna vyer och en liten falsk känsla av semester. Jag läser böcker som en galning och tänker inte på något speciellt. Bara kopplar av. Löser upp knutorna i axlarna, på bringan och i svanken. Jag ska övertala Herr Grön om att massera bort dem, med sin fantastiska händer, när jag kommer hem. Om jag bjuder honom på öl, tror jag till och med att han kan på med på det.

Till Er som känner Er träffade; Jag saknar er.

Till "J", "Elle", "M:elle F", "JC" och "Miranda"; Vi ses om mindre än två veckor. Love you!

Not 2 till M:elle F: Du har skjutit upp det för länge nu min kära vän. I sommar är nog den sommar som du ska boka in Österlen i kalendern.

Inatt drömde jag om Frankrike. Om hur jag vandrade gatorna fram med munter dragspelsmusik i bakgrunden. Håret var i kort page med en kort lugg. Jag ledde en gammal damcykel, smålog och kisade mot solen. Det var lite dans i mina steg. Det var inte förrän jag vaknade som jag fattade att jag drömt att jag var Amelie.



Nej, jobbet idag var faktiskt inte roligt alls. Inte som igår. Igår var en bra dag. Idag var jag jättetrött hela dagen. Lättirriterad och otålig. Vår nuvarande praktikant är femton år. Lika gammal som min lillasyster. Femton. 15. Hon är jätteduktig och inte alls som den typiska 15-åringen, men jag börjar ändå tänka. Vad jag är glad att jag inte är kvar i den åldern. Vad jag är glad att allt "hitta mig själv" krånglet är över. Den personliga osäkerheten som genomsyrade samtliga ungar i högstadiet. Nuförtiden kommer visserligen andra problem som inte fanns på kartan då. Relationerna med andra har blivit krångligare, men nu har man i alla fall koll på sig själv. Hyfsat i alla fall. Jag har ett ganska bra hum om vad som gäller..

"Det är kvavt och båser. Mycket" tänkte jag när jag gick mot cykeln efter jobbet. "Detta kommer betyda två saker; det kommer att åska senare ikväll, och jag kommer svettas som stekt bacon på väg hem"

Än så länge har jag inte haft fel.

Nej jisses jag vet inte. Kalla det för renovering om ni vill. Det var dags. min förra blogg blev för jobbig. Jag hade roligt många stunder. det finns fina inlägg och fina kommentarer jag vill spara, men tillslut blev det inte bra alls. Jag är trött på koderna som börjar klinga dåligt. Trött på för många som kan koderna. Trött på att bilderna försvinner och blir dumma. Trött på att bli trött.

Så jag börjar om. Ny blogg, nytt kapitel. Oskrivna blad. Det låter ganska skönt faktiskt.



Det är här jag sitter nu och försöker lista ut hur just denna blogg kommer fungera. Min fot gör ont efter olyckan för en vecka sedan, men jag har slutat tänka på det. Anledningen till att jag överhuvudtaget kommenterar foten är för att jag precis råkade sätta mig på den.

om sju timmar ska jag vara påväg till jobbet. Kanske kommer jag försent. Igen.

ps. M:elle F; Jag tänkte på ett av dina inlägg när jag namngav min blogg. Först tänkte jag att den skulle heta "passiveagressiva", men jag tyckte det lät för destruktivt. tack för finheten. ds