sheshep

Att träffa sitt föredetta misstag är alltid intressant. Vi har dem allihop. Vi kan alla definera dem på olika sätt. Jag har en del onödiga "föredettingar", alla är inte nödvändigtvis romantisk inblandade i mitt liv, men det är relationer av de slag man lätt skulle klara sig utan. En relation, vänskaplig eller mer, som inte givit dig lika mycket som tagits. Du har inte nödvändigtvis blivit sårad eller heartbroken, men det är en erfarenhet du känner att du skulle kunnat klara dig utan. Ett Föredetta Misstag är en onödig föredetting fast starkare. En sådan som man kan blicka tillbaka till och ställa sig själv frågan hur i hela friden tänkte du nu? I alla fall. Igår stötte jag ihop med mitt Föredetta Misstag. Och hans flickvän. För mig var det nog inte så konstigt. Jag var så trött och uppe i mitt eget huvud att jag inte riktigt orkade tänka på annat än att det var lite typiskt att jag inte var snyggare än vad jag var. Det spelar ingen riktig roll om du har känslor kvar för ditt misstag, när du träffar honom vill du ändå vara beredd, se ut på ett visst sätt och känna att du vunnit tillbaka en bit av den självrespekt som försvann när personen i fråga blev ditt Föredetta Misstag. Hur som helst. Samtalet blev följande:
F.M- Hej
Jag- Oj. Hejhej! Hur är det?
F.M- Bra. Du är solbränd...
Jag- Jag har precis varit utomlands.
F.M- Ja, jag hörde det... med... vad heter han nu igen?
Jag- V
F.M- V
Jag- Ja..
F.M- Okej
Jag- Japp.
F.M- Hur var det?
Jag- Helt fantastiskt.
F.M- All Right...
Jag- Men jag måste stick nu hörrni. Ni får ha det så bra.
F.M- detsamma, vi lär ju ses snart.
Jag- ja antagligen. liten stad...
F.M- ja.. haha
Jag- Hejdå!

Jag och V råkade diskutera mitt Föredetta Misstag. V reagerade starkt. Så det var sant? Det var ett äkta exempel när du pratade om förhållanden som började komplicerat? Du gav ett riktigt exempel? Jag upplyste honom att jag nästan bara ger exempel jag kan relatera till. Jag trodde inte riktigt det om dig. Jag trodde inte du skulle finna dig i sånt. Nej... Det gjorde jag ju inte riktigt heller. Det är därför han är mitt Föredetta Misstag och inte mitt nuvarande. Ska du svara på smset? Bra. Du förtjänar bättre än så.. Jag började skratta. Jag tyckte det var ironiskt att V skulle ge mig en crash course i förbättrat självförtroende och levnadsvärde. Jag tror han insåg ironin för han började också skratta. Mycket.

Resan i alla fall. Jag är ledsen att behöva göra er besvikna, men resan var en typisk resa man är tvungen att uppleva för att förstå. Allt en del av er behöver veta är i alla fall, att allt har gått bra. Att jag har njutit i fulla drag av mina dagar, av mina sällskap, av mina samtal, av mina måltider, av mina stunder, av mig och av andra. Att det i stora drag varit fantastiskt, att jag/vi har gjort upp med gamla spöken och varandra. Att jag och V suttit i timmar och pratat och tömt oss själva, och att för en gångs skull kändes det bra. Att nu är jag hemma och inställd på att gå min egen väg inom sex veckor och att det känns väldigt bra det med. Väldigt definerat. Antagligen precis det jag har behövt. En riktning. Jag är vemodig för att resan är slut, och för att jag återigen sitter hemma, själv och bloggar och känner mig lite emo. Men jag är påväg någonstans i alla fall. Och ikväll får jag faktiskt sällskap. Och imorgon börjar rutinerna igen. Och imorgon måste jag säga upp mig och avsluta rutinerna...