sheshep

I en mörk kyrka är det lätt att stämningen kryper på. Stämningen som ger en liten vag knut i magen på mig. Alla blickar mot altaret. Altaret som, för mig, förstärker den där oidentifierade knuten. Mitt i mörkret hör jag en not. En låg not. Följd av en hög, hög, hög. Inte följd. Överlappande. Elles hand håller i min. Fler toner. Överallt. Toner som omringar. Omfamnar. Välkomnar och tröstar. Mörka skepnader står runt omkring. En dirigent leder dem in i en ordlös sång som tar över alla mina sinnen. Ett stegrande och sedan tystnad.

Sen kom Hon. Elle grät. Jag grät. Och nu ska det bli väldigt skönt och välbehövt att komma hem till sverige om tretton futtiga dagar.