Volver
Jag såg East of Eden och blev kär i James Dean, som så många gånger förut.
Idag har jag haft en ledig dag och gjort ingenting förutom tvätt, disk och sutit och gråtit i två timmar. En ganska produktiv dag om jag får säga det själv.
I går kväll julpyntade vi hela huset. Det var äntligen december och äntligen tid för julen att komma in i huset. Jag hittade en radiokanal som sänder live dygnet runt från denna huvudstad och de spelar ENBART julsånger. Sånt gör mig så obeskrivligt glad och varm innombords. Fransyskan satt och klippte julfigurer ur julpapper vi hade handlat. Jag och S satte upp glitter och ljusslingor i hela huset. Skrev MERRY X-MAS på köksväggen och sjäng med till diverse julmelodier.
Jag har börjat drömma konstigt igen. Mina drömmar kommer och går i perioder. Det kan gå veckor utan att jag kommer ihåg en enda och nu drömmer jag så verkligt att jag halvt om halvt tror att det faktiskt inträffat när jag vaknar följande dag. Fastän drömmarna är långt ifrån verkligheten.
Härom dagen drömde jag om vår handy-man på jobbet. Det var jättejobbigt att träffa honom dagen efter och stå och nästan-skämmas, fastän jag vet att man inte kan hjälpa det man drömmer, och han vet ju ingenting om vad jag har drömt. Det var nästan så att jag stod och rodnade lite. Nästan. Senare, i lördags, träffade jag på densamme och dennes (vad jag misstänker) flickvän när jag var ute med en massa folk. Naturligtvis visade det sig att flickvännen var ett blont bombnedslag men dock med ett IQ på badbollsnivå. Drömmen natten som följde var given.
Ja, det är inte lätt ibland. Med det undermedvetna och turerna man tar i sitt huvud, även fast man inte är medveten om dem.
Jag pratade med Den Otippade och kände hur stressen rann av lite. Allt är bra därhemma verkar det som. Det är så roligt att få reda på allt skvaller och alla rykten som surrar omkring när man är såhär långt borta. Samtidigt som det gör allting väldigt mer intressant och spännande eftersom man får lite distans till det, inser jag också för varje nyhet som når mig att det var en ganska ointressant värld jag hade. Roande och underhållande, men inte speciellt stimulerande.
Jag tror inte jag kommer komma tillbaka.
Idag har jag haft en ledig dag och gjort ingenting förutom tvätt, disk och sutit och gråtit i två timmar. En ganska produktiv dag om jag får säga det själv.
I går kväll julpyntade vi hela huset. Det var äntligen december och äntligen tid för julen att komma in i huset. Jag hittade en radiokanal som sänder live dygnet runt från denna huvudstad och de spelar ENBART julsånger. Sånt gör mig så obeskrivligt glad och varm innombords. Fransyskan satt och klippte julfigurer ur julpapper vi hade handlat. Jag och S satte upp glitter och ljusslingor i hela huset. Skrev MERRY X-MAS på köksväggen och sjäng med till diverse julmelodier.
Jag har börjat drömma konstigt igen. Mina drömmar kommer och går i perioder. Det kan gå veckor utan att jag kommer ihåg en enda och nu drömmer jag så verkligt att jag halvt om halvt tror att det faktiskt inträffat när jag vaknar följande dag. Fastän drömmarna är långt ifrån verkligheten.
Härom dagen drömde jag om vår handy-man på jobbet. Det var jättejobbigt att träffa honom dagen efter och stå och nästan-skämmas, fastän jag vet att man inte kan hjälpa det man drömmer, och han vet ju ingenting om vad jag har drömt. Det var nästan så att jag stod och rodnade lite. Nästan. Senare, i lördags, träffade jag på densamme och dennes (vad jag misstänker) flickvän när jag var ute med en massa folk. Naturligtvis visade det sig att flickvännen var ett blont bombnedslag men dock med ett IQ på badbollsnivå. Drömmen natten som följde var given.
Ja, det är inte lätt ibland. Med det undermedvetna och turerna man tar i sitt huvud, även fast man inte är medveten om dem.
Jag pratade med Den Otippade och kände hur stressen rann av lite. Allt är bra därhemma verkar det som. Det är så roligt att få reda på allt skvaller och alla rykten som surrar omkring när man är såhär långt borta. Samtidigt som det gör allting väldigt mer intressant och spännande eftersom man får lite distans till det, inser jag också för varje nyhet som når mig att det var en ganska ointressant värld jag hade. Roande och underhållande, men inte speciellt stimulerande.
Jag tror inte jag kommer komma tillbaka.
Kommentarer
Postat av: nora
åh finis, det är inte alltid lätt att flytta. man funderar ju fram och tillbaka om man ska stanna eller inte. balans mellan trygghet och nyhet liksom. känner likadant. stannar du i dublin i vår så kommer jag iaf och hälsar på! puss
Trackback
