om Du inte fanns.
Bara en kortis innan jag måste rusa iväg. Bara en kortis pg a mitt tidigare inlägg. Många känner sig i behov av förklaringar jag inte kan ge via en nätblogg, men jag försöker sprida lite ljus.
alltså, som många av er förstår är anledningen till att jag inte skriver ut namn för att jag vill kunna ventilera, vara personlig och privat utan att hänga ut någon annan än mig själv. Jag är osäker på hur många och vilka i min närhet som på det ena eller andra sättet kommit över min bloggadress, kanske ingen, men det är så onödigt att skapa konflikter, att sprida skvaller etc. Därav alla kryptiska koder. Vissa som jag vill ska kunna, kan med lätthet knäcka dessa. För andra blir det inte lika lätt.
I mitt förra inlägg har jag tydligen gjort det svårt för samtliga. det var klantigt och jag förstår att ni blir oroliga. Det ska ni inte vara. vad som inträffade natten till torsdagen var en extremt obehaglig händelse, och förhoppningsvis behöver jag aldrig mer känna vad jag i några panikartade timmar kände. Hur som helst, var det mycket olyckligt att det skulle inträffa, men det gjorde det. Däremot måste ni veta att det inte är något som drabbat mig personligen, utan en mycket nära vän och ytterligare en som står mig närmre än de flesta. 3. Personen som i mitt inlägg benämns som "Den Saknade" är inte längre saknad. Hon är hemma, och vilar upp sig. Chocken har släppt hos både mig och 3 och livet har med några undantag gått tillbaka till det normala. Jag och 3 (mest 3) är arga, och upprörda, men har accepterat och försöker nu bara att underlätta för "Den Saknade".
Natten till torsdagen gjorde jag många fruktansvärt oroliga, och min blogg verkar inte ha hjälpt ett dugg. Jag ber om ursäkt för det. Det var inte alls min mening. Jag vill dock tacka alla som tänkte på mig och de två andra under hela natten, som hjälpte mig, pratade med mig tills jag kom hem. Skickade omtänksamma sms och ringde dagen efter för att höra hur det var. Det betyder så väldigt väldigt mycket för mig.
Till M:elle F, Norrland och Joe (framför allt till er) vill jag säga förlåt. Jag vet att ni läser min blogg, och jag är också medveten om att jag inte ringde er härom natten. Jag fattade inte när jag bloggade sist att det jag skrev var så hemskt och mörkt. I efterhand kan jag se det med lätthet. Jag älskar er alla tre, och är så tacksam för att ni finns.
puss
alltså, som många av er förstår är anledningen till att jag inte skriver ut namn för att jag vill kunna ventilera, vara personlig och privat utan att hänga ut någon annan än mig själv. Jag är osäker på hur många och vilka i min närhet som på det ena eller andra sättet kommit över min bloggadress, kanske ingen, men det är så onödigt att skapa konflikter, att sprida skvaller etc. Därav alla kryptiska koder. Vissa som jag vill ska kunna, kan med lätthet knäcka dessa. För andra blir det inte lika lätt.
I mitt förra inlägg har jag tydligen gjort det svårt för samtliga. det var klantigt och jag förstår att ni blir oroliga. Det ska ni inte vara. vad som inträffade natten till torsdagen var en extremt obehaglig händelse, och förhoppningsvis behöver jag aldrig mer känna vad jag i några panikartade timmar kände. Hur som helst, var det mycket olyckligt att det skulle inträffa, men det gjorde det. Däremot måste ni veta att det inte är något som drabbat mig personligen, utan en mycket nära vän och ytterligare en som står mig närmre än de flesta. 3. Personen som i mitt inlägg benämns som "Den Saknade" är inte längre saknad. Hon är hemma, och vilar upp sig. Chocken har släppt hos både mig och 3 och livet har med några undantag gått tillbaka till det normala. Jag och 3 (mest 3) är arga, och upprörda, men har accepterat och försöker nu bara att underlätta för "Den Saknade".
Natten till torsdagen gjorde jag många fruktansvärt oroliga, och min blogg verkar inte ha hjälpt ett dugg. Jag ber om ursäkt för det. Det var inte alls min mening. Jag vill dock tacka alla som tänkte på mig och de två andra under hela natten, som hjälpte mig, pratade med mig tills jag kom hem. Skickade omtänksamma sms och ringde dagen efter för att höra hur det var. Det betyder så väldigt väldigt mycket för mig.
Till M:elle F, Norrland och Joe (framför allt till er) vill jag säga förlåt. Jag vet att ni läser min blogg, och jag är också medveten om att jag inte ringde er härom natten. Jag fattade inte när jag bloggade sist att det jag skrev var så hemskt och mörkt. I efterhand kan jag se det med lätthet. Jag älskar er alla tre, och är så tacksam för att ni finns.
puss
Kommentarer
Trackback
