bara en av dig och det är du
Första gången jag träffade miriam var på en audition. Vi skulle improvisera en situation, ett bråk mellan två kända/historiska personer. Jag var Anne Frank. Hon var Hitler. Jag minns att jag hade kul. Att folk skrattade och att jag skrattade. Miriam hade då en piercing i näsan om jag inte minns fel. När vi fått reda på att vi båda klarat vår audition och träffades igen hade hon tagit ut piercingen. Miriam bodde fem dörrar bort från mig. Jag minns en gång när vi satt och snackade i hennes rum lite tyst och hennes rumskamrat började prata i sömnen på tyska. Vi fnissade tills vi kissade på oss.
När vi flyttade ut flyttade vi till olika hus, men vi likte ändå ofta. Hade middagar och vinkvällar. Busringde och skrattade. Och sån var hon, Sväddan... full av liv och skratt. En människa som alltid ville väl och som alltid fanns där. I alla lägen. No matter what.
Vi hade några praktiker tillsammans jag och Mirre. Jag mirre och fantastiska fyran. Hahaha! Vi hade en barnteater och turnerade runt på olika barnsjukhus och försökte sprida lite glädje. Dt var lyckat och uppskattat, men det roligaste var nog när vi hade sessioner. När vi kom på att vi var inbokade för ett gig om tre dagar och fortfarande inte hade gjort en färdig repertoar. När vi sov över hos henne, jag tror vi sov någon annanstans också men jag minns bara övernattningen hos henne nu..
Efter studenten lekte vi fortfarande. Jag kom och hälsade på henne och de andra i staden där jag själv nu bor. Vi umgicks under sommaren när hon var hemma. Vi har åkt till Helsingör och köpt sprit tillsammans, varit dräggigt fulla på uteställen, blivit sentimentala och bölat "vad ska jag göra utan dig?" till varandra och klarat oss bra i alla fall.
Så vad jag vill säga min fina kära sveddiluring är; tack för att du finns och för att du varit delaktig i att göra mig till den jag är idag. Du är underbar och jag älskar dig.
och nu tror jag att vi är kvitt, du och jag.
nämen astrid! inte ska väl jag.. åh så tjusigt och smickrad jag blev nu! :) jag tycker vi kan säga att vi är kvitt nu, jag hopper verkligen att vi ses snart jag saknar ju diig! men så mkt tokigheter vi faktiskt har gjort, listan skulle kunna göras ännu längre. herregud. internatet var ju hysteriskt roligt såhär i efterhand och du bodde med ngn skitskum va? åh, kan vi inte ses snart?! kommer du hem i jul eller?
haha astrid du bodde först med en som när hon fick sms inte ens tittade på telefonen och när du frågade varför sa hon "det är nog nån som har skickat fel"
hahaha!!
jag skulle också skriva ett kärleksinlägg till sveddan faktiskt men nu blir det för mycket åt henne tycker jag! PUSS
haha! ja jag vet. helt efterblivet. men sen fick jag en ny roomie. köttet. den mest galna av de alla när hon la den sidan till. då blev livet roligare på internatet, det vill jag lova..
