många som talar om himlen men få kan förstå en evighet
Jag läste Yrkeskvinnans blogg om hennes vän som gick bort för en tid sedan. Det var så fint och enkel. Jag blev riktigt berörd, men hittade inte ord att sätta på min uppskattning till henne så jag lämnade ingenting.
Det har regnat länge nu. De som är vana här rycker på axlarna och och säger till mig att jag ain't seen nothing yet. Jag tycker att det känns som om det regnat i hundra år. Jag gillar regn fast på mina villkor. Det kan gärna få regna på söndagar, som idag. Jag kan ta promenader utan paraply och njuta av att bli avspolad veckan. Jag gillar inte regn när det öser ner när jag är påväg någonstans. På ett möte, anställningsintervju (HA), på fest, till middag, fika etc. Då är regnet inte min vän. Vad jag har märkt här borta är en skillnad i beteende hos människorna. I sverige är folk generellt vädermänniskor. När det regnar blir svenskarna ofta lite surare, lite bittrare, och det suckas en hel del. Här ser folk det som ett ypperligt tillfälle att vara artiga mot varandra. Att skapa ett tillfälle för en konversation. Ex. I går natt. Jag, E och fransyskan var på bussen på väg in till stan. In kommer en man som är helt dyngsur. Han har försökt ta skydd under en tidning, men den gjorde nog ingen större skillnad. Han är genomblöt från topp till tå och när han ska betala bussfärden bildas det en pöl med vatten runt om hans fötter. Busschaffisen säger något jag inte hör till honom. Den Blöte Mannen tittar upp och avfyrar ett gapskratt och skratt/skriker yeah man, it's really lashing isn't it? I feel like a homeless fucking dog. Jag blev glad. För folk här verkar inte regn vara ett dåligt väder. Det är bara helt enkelt ett väder. Lite så vill jag att livet ska vara. För mig och för alla andra. Det finns dåliga dagar, dåliga perioder och dåliga stunder, men precis som ett regnväder får man lita på att det går över. Att de dåliga stunderna är en del avlivet lika mycket som de bra är, och att de bara får oss att uppskatta de fantastiska stunderna ännu mer. Att man ibland kanske ska rycka på axlarna åt sin ångest och sitt dåliga humör och säga fuck it. One of those days, och imorgon börjar jag om. Mår dåligt om jag behöver det, men kanske kommer jag må så mycket bättre. Imorgon är inte beroenda av idag, och det är inte jag heller. Så fuck it. Jag mår dåligt nu, men fan vad jag kommer må bra när jag klarar mig ur det hela.
Livet hade varit så mycket lättare att hantera.
Det regnar ute, men jag ska ut. Träffa Joe, handla mat till ikväll och njuta av att allt jag har istället för att sörja det jag förlorat.
Det har regnat länge nu. De som är vana här rycker på axlarna och och säger till mig att jag ain't seen nothing yet. Jag tycker att det känns som om det regnat i hundra år. Jag gillar regn fast på mina villkor. Det kan gärna få regna på söndagar, som idag. Jag kan ta promenader utan paraply och njuta av att bli avspolad veckan. Jag gillar inte regn när det öser ner när jag är påväg någonstans. På ett möte, anställningsintervju (HA), på fest, till middag, fika etc. Då är regnet inte min vän. Vad jag har märkt här borta är en skillnad i beteende hos människorna. I sverige är folk generellt vädermänniskor. När det regnar blir svenskarna ofta lite surare, lite bittrare, och det suckas en hel del. Här ser folk det som ett ypperligt tillfälle att vara artiga mot varandra. Att skapa ett tillfälle för en konversation. Ex. I går natt. Jag, E och fransyskan var på bussen på väg in till stan. In kommer en man som är helt dyngsur. Han har försökt ta skydd under en tidning, men den gjorde nog ingen större skillnad. Han är genomblöt från topp till tå och när han ska betala bussfärden bildas det en pöl med vatten runt om hans fötter. Busschaffisen säger något jag inte hör till honom. Den Blöte Mannen tittar upp och avfyrar ett gapskratt och skratt/skriker yeah man, it's really lashing isn't it? I feel like a homeless fucking dog. Jag blev glad. För folk här verkar inte regn vara ett dåligt väder. Det är bara helt enkelt ett väder. Lite så vill jag att livet ska vara. För mig och för alla andra. Det finns dåliga dagar, dåliga perioder och dåliga stunder, men precis som ett regnväder får man lita på att det går över. Att de dåliga stunderna är en del avlivet lika mycket som de bra är, och att de bara får oss att uppskatta de fantastiska stunderna ännu mer. Att man ibland kanske ska rycka på axlarna åt sin ångest och sitt dåliga humör och säga fuck it. One of those days, och imorgon börjar jag om. Mår dåligt om jag behöver det, men kanske kommer jag må så mycket bättre. Imorgon är inte beroenda av idag, och det är inte jag heller. Så fuck it. Jag mår dåligt nu, men fan vad jag kommer må bra när jag klarar mig ur det hela.
Livet hade varit så mycket lättare att hantera.
Det regnar ute, men jag ska ut. Träffa Joe, handla mat till ikväll och njuta av att allt jag har istället för att sörja det jag förlorat.
Kommentarer
Trackback
