Var sitter controlaltdelete-knappen?
Det finns produktiva dagar.
Det finns lata dagar.
Och så finns det dagar som idag.
Dagar som börjar så bra. Slutar ganska bra också visserligen, men inte riktigt som man hade tänkt sig...
Jag gick upp imorse för att ta mig in till stan, sitta i kö i flara timmar, fixa pps nummer på social service office och sen gå hem, nöjd och glad över att jag hade åstadkommit något. Jag gick alltså upp. Åt frukost med E. Öppnade ytterdörren. Regn (på riktigt idag). Skitsamma tänkte jag och E glatt till varandra. Då tar vi väl bussen. Det gjorde vi. Jag gick till socialkontoret, tog en nummerlapp och satte mig att börja vänta. Efter en halvtimme är E klar med sitt ärende och kommer och håller mig sällskap. Efter ännu en kvar tillsammans börjar vi lägga märke till lapparna som sitter överallt. Lapparna där det står mer detaljerat om hur detta kontoret behandlar pps-ansökningar. Lappar som (som sagt) sitter överallt och med fet stor text förklarar att de tar emot alla ansökningar från folk som jobbar eller bor i D1,D2, D3, D4, D5, D6, D8, D9...osv. Huh? Vad hände med D7? Frågar jag lite dumt. Vi läser vidare. Japp nämen "okej"! Detta kontoret behandlar ALLA ansökningar FÖRUTOM från D7. Där jag bor. Såklart. fuckfuckfuckfuck. Ingen stor grej egentligen. Jag får nu bara leta reda på det andra kontoret jag ska till. Ta mig dit i morgon förmiddag, köa där och börja om med det jag trodde skulle vara färdigt nu.
Dagen fortskrider. Jag och E går och käkar lunch i saluhällen och får sitta i någon vinkällare. Pratar om tatueringar. Peppar.
Vi går till D4 där E har en arbetsintervju. Jag sätter mig på ännu ett fik. Glömmer bort att köpa tidning och ska precis fråga den fina gubben bakom disken om de har någon dagstidning jag kan läsa när jag ser att en kund glömt en National Enquirer. Nämen! Aldrig försent att lära sig om lite mer kändisar. tänker jag och väljer att glömma att jag och E faktiskt köpte en OK! i mataffären i förrgår. Sitter med mig iPod, mitt spexiga kaffe och min tidning. Ringer Joe. Pratar bort en kvart. E kommer tillbaka. Man kan inte spola efter sig på toa. Lite typiskt...
Vi går hem i regnet med våra 5 euro paraplyn från Dunnes. Mitt var halvsönder redan från början. Es går sönder på vägen hem.
Buss hem. En sträcka som tar tio minuter vanligtvis tar närmare 40 i eftermiddagstrafiken.
Hemma är det kallt. Vi har bara quorn-bitar i frysen. Och kokta ägg i kylen.
Men det gör ingenting. Jag älskar denna staden. Att flytta över hit var nog ett av de smartare sakerna jag gjort på sistone. Mest för miljöbytets skull, men jag känner lite i själen. Stressen har jag lämnat hemma i Sverige. Åldersnojan och känslan av att inte riktigt räcka till i alla lägen.
E tänder en brasa för att värma oss. Men jag känner mig egentligen inte så frusen längre.
Det finns lata dagar.
Och så finns det dagar som idag.
Dagar som börjar så bra. Slutar ganska bra också visserligen, men inte riktigt som man hade tänkt sig...
Jag gick upp imorse för att ta mig in till stan, sitta i kö i flara timmar, fixa pps nummer på social service office och sen gå hem, nöjd och glad över att jag hade åstadkommit något. Jag gick alltså upp. Åt frukost med E. Öppnade ytterdörren. Regn (på riktigt idag). Skitsamma tänkte jag och E glatt till varandra. Då tar vi väl bussen. Det gjorde vi. Jag gick till socialkontoret, tog en nummerlapp och satte mig att börja vänta. Efter en halvtimme är E klar med sitt ärende och kommer och håller mig sällskap. Efter ännu en kvar tillsammans börjar vi lägga märke till lapparna som sitter överallt. Lapparna där det står mer detaljerat om hur detta kontoret behandlar pps-ansökningar. Lappar som (som sagt) sitter överallt och med fet stor text förklarar att de tar emot alla ansökningar från folk som jobbar eller bor i D1,D2, D3, D4, D5, D6, D8, D9...osv. Huh? Vad hände med D7? Frågar jag lite dumt. Vi läser vidare. Japp nämen "okej"! Detta kontoret behandlar ALLA ansökningar FÖRUTOM från D7. Där jag bor. Såklart. fuckfuckfuckfuck. Ingen stor grej egentligen. Jag får nu bara leta reda på det andra kontoret jag ska till. Ta mig dit i morgon förmiddag, köa där och börja om med det jag trodde skulle vara färdigt nu.
Dagen fortskrider. Jag och E går och käkar lunch i saluhällen och får sitta i någon vinkällare. Pratar om tatueringar. Peppar.
Vi går till D4 där E har en arbetsintervju. Jag sätter mig på ännu ett fik. Glömmer bort att köpa tidning och ska precis fråga den fina gubben bakom disken om de har någon dagstidning jag kan läsa när jag ser att en kund glömt en National Enquirer. Nämen! Aldrig försent att lära sig om lite mer kändisar. tänker jag och väljer att glömma att jag och E faktiskt köpte en OK! i mataffären i förrgår. Sitter med mig iPod, mitt spexiga kaffe och min tidning. Ringer Joe. Pratar bort en kvart. E kommer tillbaka. Man kan inte spola efter sig på toa. Lite typiskt...
Vi går hem i regnet med våra 5 euro paraplyn från Dunnes. Mitt var halvsönder redan från början. Es går sönder på vägen hem.
Buss hem. En sträcka som tar tio minuter vanligtvis tar närmare 40 i eftermiddagstrafiken.
Hemma är det kallt. Vi har bara quorn-bitar i frysen. Och kokta ägg i kylen.
Men det gör ingenting. Jag älskar denna staden. Att flytta över hit var nog ett av de smartare sakerna jag gjort på sistone. Mest för miljöbytets skull, men jag känner lite i själen. Stressen har jag lämnat hemma i Sverige. Åldersnojan och känslan av att inte riktigt räcka till i alla lägen.
E tänder en brasa för att värma oss. Men jag känner mig egentligen inte så frusen längre.
Kommentarer
Trackback
