let's get retarded in here!
Jag gjorde kanske Elle besviken i går. Eller så kanske jag gjorde mig själv besviken. eller så var jag inte besviken alls. Jag kan inte bestämma mig. Kakburken höll sig stängd. Jag tror det var lika bra faktiskt. Jag hade en trevlig kväll i alla fall. RnR drog in mig i köket och sa att hon kommer sakna mig. Den Arge gick förbi och sa "Jag kommer sakna dig också a. Men inte lika mycket som du kommer sakna oss." Jag sa att det antagligen var sant. RnR sa något snällt och gulligt. Jag minns inte vad, men jag minns att han gjorde mig jätteglad. Jag gav honom en kram och en puss på kinden. Jag fick en kyss på munnen tillbaka. Jag undrade vart hans flickvän höll hus...
Jag säger hej då. Jag kommer på mig själv när jag omedvetet ristar in platser och människor i minnet.Jag vet att jag verkar extremt teatralisk, dramatisk och överdriven. Till viss del är jag nig det också, men faktum är att det här är det längsta jag flyttat från min hemstad, min familj och min trygghet Detta är ingen semester, utan det kommer dröja tills jag kommer tillbaka. Och när jag kommer tillbaka nästa gång vet jag inte om det blir för att flytta hem igen eller bara hälsa på.
Jag tog en promenad i området jag och M:elle F brukade kalla för New York Kvarteret. Vårt New York. Vi hade många fina stunder där, och nu säger jag lite smått hej då, och hoppas att jag hittar ett annat kvarter som kommer innebära lika mycket känslor, minnen och promenader som mitt och M:elle Fs New York har gjort.
Pappa bjöd mig på konsert med Helsingborgs Symfoniorkester. På väg hem satt jag i framsätet medans pappa körde. För fort. Han var på gott humör. Jag var lugn efter konserten. Jag sa hej då lite smått. Hej då till pappa. Det gjorde ont. Jag längtar redan hem.
Imorgon har jag kalas. Då ska jag säga hejdå, fast i kombination med adrenalin och alkohol. Många kan inte komma och därför blev gårdagen full av avsked också. Och imorse, efter för få timmars sömn, följde jag Bambi till tåget. Han började nästan gråta när vi tog farväl, och när jag bad honom att ta han om sig, pussade han mig, omfamnade mig igen och frågade hur han skulle klara sig utan mig. Jag sa att det skulle gå fantastiskt bra, men det var tungt att se honom gå på tåget. Lika tungt som när jag följde Fish till sitt tåg för två veckor sedan. Nervöst och sorgligt.
Ungefär som att åka. Fast jag vill ju det egentligen. Det är på tiden. På måndag lyfter jag.
Jag säger hej då. Jag kommer på mig själv när jag omedvetet ristar in platser och människor i minnet.Jag vet att jag verkar extremt teatralisk, dramatisk och överdriven. Till viss del är jag nig det också, men faktum är att det här är det längsta jag flyttat från min hemstad, min familj och min trygghet Detta är ingen semester, utan det kommer dröja tills jag kommer tillbaka. Och när jag kommer tillbaka nästa gång vet jag inte om det blir för att flytta hem igen eller bara hälsa på.
Jag tog en promenad i området jag och M:elle F brukade kalla för New York Kvarteret. Vårt New York. Vi hade många fina stunder där, och nu säger jag lite smått hej då, och hoppas att jag hittar ett annat kvarter som kommer innebära lika mycket känslor, minnen och promenader som mitt och M:elle Fs New York har gjort.
Pappa bjöd mig på konsert med Helsingborgs Symfoniorkester. På väg hem satt jag i framsätet medans pappa körde. För fort. Han var på gott humör. Jag var lugn efter konserten. Jag sa hej då lite smått. Hej då till pappa. Det gjorde ont. Jag längtar redan hem.
Imorgon har jag kalas. Då ska jag säga hejdå, fast i kombination med adrenalin och alkohol. Många kan inte komma och därför blev gårdagen full av avsked också. Och imorse, efter för få timmars sömn, följde jag Bambi till tåget. Han började nästan gråta när vi tog farväl, och när jag bad honom att ta han om sig, pussade han mig, omfamnade mig igen och frågade hur han skulle klara sig utan mig. Jag sa att det skulle gå fantastiskt bra, men det var tungt att se honom gå på tåget. Lika tungt som när jag följde Fish till sitt tåg för två veckor sedan. Nervöst och sorgligt.
Ungefär som att åka. Fast jag vill ju det egentligen. Det är på tiden. På måndag lyfter jag.
Kommentarer
Postat av: Miriam
Astrid! Åker du på måndag? Det är ju helt stört snart, jag hänger inte riktigt med! Jag kommer och hälsar på er snart, jag saknar ju er redan.. Men hälsa klabbet att dom inte ska misströsta, snart kommer jag, om bara för en liten kort helg! Ring när du vill, och gärna jätteofta . Telefonkontakt är sjukt underskattat. Puss och kram!!
Trackback
