sheshep

jag är här nu. gårdagen var... händelserik... Det är skiiiiiiitlätt. Ta buss nummer 14 från flygplatsen och hoppa sen av av på O'Connell Street. Där möter vi dig. Japp det verkade ju inte så svårt. Men jag lovar er att det inte var så lätt heller. För det första hittade jag inte till någon buss nummer 14. När jag väl hittade till vart jag trodde att den kanske gick ifrån kom det fram en gul väst till mig. Äntligen tänkte jag och skulle precis fråga honomo var buss nummer 14 höll hus när han små skrek Whcheeeere äöre ya gååååin lof? (where are you going, love?) När jag till slut fattade vad han sa fick jag fram adressen och som tack fick jag en knuff i ryggen upp på närmsta buss och ett Haf a nåice stay in Doblin  och sen körde bussen. Jag kom fram till slut, men det tog lång tid. Trafiken här är INGENTING liknande trafiken i Sverige och jag är ganska glad att jag inte bestämde mig för att ta körkort innan jag kom hit så jag kunde köra till jobb och annat. Fy fan. Dessutom kör de ju på fel sida, vilket resulterar i att E får hålla i mig hela tiden när vi ska gå ver en gata, för annars bli jag överkörd. Garanterat.

E är min nya sambo. E, S och fransyskan. De är fantastiskt fina alla tre. Jag har ett stort eget rum med dubbelsäng och öppen spis (på sant), vi har ett fint, fint kök. Två toaletter och en trädgård. Som inte funkar som en trädgård så bra för det är mest en grusplan, men den är vår, och vi tänkte sätta dit lite utemöbler och en grill och ha mysiga höstkvällar där ute. För det är höst här nu och idag är det en helt fantastisk dag. Strålande sol, helt vindstilla och vänliga människor överallt.

exempel på vänliga random människor under min första dag:
1. Det fina äldre paret bredvid mig på flyget. Jag hade fönsterplatsen och de hade redan satt sig ner längst ut när jag kom ombord. Jag kom fram och förklarade snällt på ett väldigt svenskt sätt (fast på engelska) att platsen längst in var min, men det räcker utmärkt med att ni flyttar in ett steg så kan jag sitta längst ut. Inga som helst problem, och gör er inget besvär för min skull. aaaahhhhhrrrn't ya a sweetheaaart?? sa den äldre mannen och flög upp. sa att om jag hade betalat för en fönsterplats är det självklart att jag ska sitta vid en fönsterplats. jag ville inte säga att jag fick fönsterplatsen för att jag hade flirtat ganska friskt med killen på flygplatsen. den äldre kvinnan sa åt mig att ta för mig. att i deras ålder har de sett nog med flygplansutsikter. Jag ville ta dem med mig hem i min resväska.
2. Mannen som gav mig växel utan att jag behövde fråga. Bussarna här är efterblivna. Man måste ha jämna pengar för man får ingen växel tillbaka och man får inte betala med sedlar utan bra med mynt, vilket gör det hela lite krångligt. Hur många turister kommer med mynt deras första dag liksom? Busschaffisen var grinig i alla fall och fast jag försökte muta honom gick det inte. så jag vände om i dörren och skulle ta mig ut ur den överfyllda bussen när någon ropade Do ya need change? och helt plötsligt sträcktes det fram fem händer med växel till mig. Jag kände mig som marilyn monroe och tag glatt emot växeln från närmaste man.
3. Mannen som hjälpte mig lyfta upp min väska. På dessa efterblivna bussar finns det också restrected areas där man måste sätta sin väska. Det undre planet var fullt och jag hade en jävligt stor väska med mig. Men inte behövde jag lyfta upp den själv inte. Nej nej. Här finns det gentlemen...
4. Mannen som hjälpte mig lyfta ner min väska.  Jag behövde inte lyfta ner den själv heller.

Alla dessa trevliga människor inom loppet av tre timmar. Man blir bortskämd här.

Nu ska jag ät frukost, koka kaffe och sedan ut och skriva ut mitt nya engelska cv. Imorgon ska jag skaffa pps-nummer och ett jobb. Jag tänker mig att det sista kommer bli en barnlek!

och nu kom e hem. weeeiii!!!!