sheshep

Det finns ett ställe dit vi går. Vi går ofta ut och på olika ställen, det är sant, men vi kommer alltid tillbaka till W. Igår gick jag, Joe och fransyskan tillbaka till vårt W. En spännande kväll indeed. Vad jag gillar med W är människorna. I mitt föregående inlägg reciterade jag ett samtal från tjejtoan på detta ställe. De roligaste människorna jag träffat på i denna stad har jag träffat på W. Den bästa musiken finns på W, den trevligaste barpersonalen och de coolaste vakterna jobbar på W. Jag är bekväm där. Det känns lite som en form av hemmaplan. Igenkänningsfaktorn växer för varenda kväll som spenderas på W. Hemmakänslan blir lite starkare. Som sagt. Jag känner mig bekväm där. Och när man minst anar det bryts allt av en full idiot som inte vill lämna mig ifred. Som står och pratar, och pratar och pratar och antingen ignorerar eller inte märker att han inte får nogon som helst respons. Maler och maler och maler och maler, tills mina öron vill trilla av om mitt humör ligger ungefär i knähöjd. När R kom och räddade mig var jag nära på att hoppa upp i hans famn och kyssa honom på stället, bara för att lättnaden över att jag inte längre behövdes dras med puckot var så enorm. Men det fick vänta. Inte länge, men ett litet tag. R bjöd på dricka i baren, sen dansade vi. Sen bjöd han på tequila... the rest is history.