sheshep

Folk tror att jag rör mig mycket i sömnen. Att jag vrider på mig mycket, skiftar mellan fosterställning och raklång. Höger sida till vänster sida. Folk antar att jag drömmer mycket och livligt. Folk antar fel. När jag sover, ligger jag för det mesta klubbad. Stilla som en grönsak. Det är innan jag somnar som jag gör min lilla sängmotion. För jag sover inte bra med andra. Eller, när jag väl sover kan det väl vara ok, men jag somnar mycket sällan när jag inte ligger själv. Somnar jag så vaknar jag en gång i halvtimmen. Jag blir väldigt medveten om mig själv. Hur jag ligger i förhållande till honom, hur jag är vriden, hur kroppen formas efter ställning, madrass och den andra kroppen bredvid.

Det finns inte så mycket att göra. Jag har försökt att lösa det på många sätt men det blir aldrig sådär jättebra.

Enkel psykologi berättar om osäkerheten många känner inför att visa sig för andra i ett stadie av total sårbarhet. Totalt avslappnad. Det låter vettigt. Det låter som om det stämmer in på mig. En vän jag ventilerade mina tankar med för jättelängesedan var i samtalets stund i ett långt och lyckligt förhållande. Hon upplyste mig om att allt det där kommer försvinna när man hittar "Den Rätte". Då försvinner alla fixa ideér och alla konstiga hang-ups. Tror man på begreppet "Den Rätte", är detta också mycket logiskt.

Men vad gör jag då så länge? Under tiden när jag fortfarande har kvar mina tankar, nojjor och ideér? Tro mig när jag säger att jag försökt alla möjliga lösningar. Än så länge har inget hjälpt. Än så länge är det som det är. Och jag börjar vänja mig och anpassa mig. Vad man kan hoppas på är bara att de sällskapen man har tills allt "rättar till sig" är sällskap som det är ganska mysigt att spendera en sömnlös natt med. En kropp som ligger bredvid och värmer. Armar som inte släpper mig när jag vänder och vrider. Ett tålamod som inte tappas när jag gång på gång råkar väcka.

R tittade på min varmvattenflaska igår natt. Skrattade, slängde bort den och mumlade you won't be needing that tonight i min nacke. Och hans armar var runt mig oavbrutet hela natten. Han svarade sömnigt på mina frågor när jag råkade väcka honom i min rastlöshet. Och när vi (läs:han) vaknade i morse stannade han hos mig i ett par timmar tills han var tvungen att gå.

Och ja, jag är hysteriskt trött och jag har absolut ingen aning om vad jag känner och vad detta kommer leda till. Men jag vet att de trygga armarna runt min kropp hela natten och den varma andedräkten mot min nacke var precis vad jag behövde.