sheshep

Fransyskan blev orolig igår. Hon kom in till mig med ett par halstabletter i handen. Klappade mig på huvudet och sa med en dämpad röst I don’t know what else to do. Jag sa att hon inte skulle oroa sig. Att det låter värre än vad det är.
But you don’t eat…
What? Of course I do
Last time you ate something was thirsday night, and you only had a sandwich.
Really?
Really.
That's not so bad... today is...
It's sunday, Ace. Sunday night. Please try to eat.
Och det gjorde jag. Jag försökte, men det gick inte speciellt bra.
De mörka ringarna under ögonen börjar kännas permanenta och mitt hår behöver verkligen fixas. Tillsammans med resten av mig, märkte jag idag när jag gick upp och tittade i en spegel för första gången sedan i fredags. Ah...

Jag läste ut den fjärde boken igår. Böckerna som pinsamt nog gjorde mig beroende efter två sidor. Elle varnade mig, men som vanligt lyssnade jag inte speciellt mycket. Fjärde och sista boken avslutades i alla fall igår och nu saknar jag dem. Hade jag inte haft någon som helst självdiciplin hade jag kanske börjat läsa om dem. Eller, det har nog inte någonting med självdiciplinen att göra. Det handlar nog mer om att om jag läser dem igen, kommer jag spendera fyra dagar till i sängen utan motivation till att gå upp. Utan aptit, utan ork. Utan allt det där. Och skulle folk få veta att jag sträckläst böckerna två gånger... well... då hade jag någ fått ta livet av min so called kulturella, intellektuella och litterära personlighet som jag alltid varit övertygad funnits där och börja kalla mig kommersiell fjortis på heltid.

Det kommer inte att hända.

Men jag borde verkligen försöka äta.