sheshep

För att hylla Den Nordeuropéiske Dramatikerns sällskap skrivs följande inlägg i dagboksform...

torsdagen den 3 juli

Anländer till Den Stora Staden 21:45. En timme och ännu en tågresa senare når jag Staden bredvid. Träffar Miranda och I. Vid ankomst behöver jag gå på toa så extremt mycket att jag inte riktigt kan tänka klart. På grund av Vänninans skräckhistoria drar jag mig hysteriskt mycket för att gå på offentliga toaletter, men nöden har ingen lag, så efter ett glas vin vid restaurangen vid vattnet tar jag mod till mig och lättar på trycket på den hyfsat fräscha toaletten. När jag och Miranda följt I hem sitter vi i hennes soffa och pratar och pratar och pratar. Det känns inte alls som om det gått någon tid sedan vi sist sågs, eller sedan vi umgicks varenda dag. Den vänskapen är skön. Ännu en för livet.
Jag var helt övertygad om att köket låg precis innanför hennes entrédörr. På grund av detta antagande av arkitekturen gick jag in i en garderob när jag skulle hämta potatissallad.
Not to self: vänta alltid tills du fått "the grand tour" innan du tror att du hittar.
Precis innan jag somnar på jag ett sms som tar mig med garden nere och lämnar mig som en fågelholk. Vad fan menar han?
Vaknar till en fantastisk utsikt.



Fredagen den 4 juli

Tar tåget in med Miranda till Stora Staden på förmiddagen. Herregud vad vi svettades. Vi snackar bacon. Det var så varmt och trots att vi inte hade gått speciellt långt eller extremt länge var vi helt utpumpade när vi kom till TGI Fridays och träffade Soldaten. Efter varsin svalkande öl och mycket pladder var det hög tid att dra hem till Soldaten där även natten spenderades. Utgång på kvällen såklart. Syftet med kvällen var att gå ut, träffa alla jag inte träffat på länge och ha en rolig social kväll. En del dök upp, andra inte, men kvällen var helt fantastisk. Utgång först till Imperiet där drinkarna var goda och servicen underhållande. På Imperiet var det bara vi tjejer i vårt gäng. Underbart. Mycket fniss, många drinkar, flabb och mer. Jag kom på hur lyckligt lottad jag är när det gäller min umgängeskrets och att det knappast finns något bättre (sanning med modifikation) än när man introducerar vänner från olika håll och märker att alla kommer kanonbra överrens. Självisk och narcissistisk som jag är tog jag naturligtvis åt mig större delen av äran och det var med flaggan i topp vi alla, efter en del omvägar och nekade tillträden, vandrade in på 54 för att möta upp resten av gänget. Hur skönt det än är med tjejkvällar bli jag alltid lättad när killarna kommer och möter upp.
Vi dansade tills svetten återigen rann, drack fler drinkar för att få upp energin och kastade till sist in handduken. Nattamat på toget och sedan hem till Soldaten för att få sig lite sömn. Hos Soldaten, där utsikten inte heller var fy skam. I alla fall inte när man låtsas att bilden inte är tagen med dålig mobilkamera och att man faktiskt ser Globen fruktansvärt utmärkt.




Lördagen den 5 juli

Satt och var kitchig med MIranda på Imperiet. Beställde in oliver och läsk eftersom gårdagen slog lite hårt dagen efter. Och nötter.
När Miranda var tvungen att gå lämnades jag till min ensamhet i dryga timmen. Bytte kitch mot kultur och satt och läste med min Pepsi och mina oliver. Vilket jag inte hade något emot över huvudtaget. Jag kan aldrig göra det här hemma. Jag känner för många och har inte lust att förklara mig när de kommer förbi och frågar varför jag sitter helt själv på en uteservering. Här hemma känner jag mig dum när jag väntar på någon. Uttittad och lite utsatt. Men nu var det bara mysigt. Solen sken och jag hade den fantastiska boken och behövde inget mer. Hade nästan glömt bort vart jag var och vem jag väntade på när M:elle F säger "Hej Schmaaz" i mitt öra. Fina M:elle F.
Vi stack till Barcelona och träffade Diktaren. Hade en trevlig stund med öl och nachos. Drog vidare till Aspen där återseendet av Juggen fick mig att fnissa hela natten. Speciellt av synen som mötte mig i köket. Ett supersized askfat bredvid en sluta-röka-bok. Jag skrattade tills jag grät. Juggen förklarade att han läser den för hans tjejs skull. Att efter den boken slutar tydligen alla som läst den röka direkt. Därför läser han bara tre meningar om dagen.
Har mitt första riktiga möte med Den Nordeuropéiske Dramatikern. Jag och M:elle F lärde oss redan för ett år sedan att vi har dåligt inflytande på varandra när det gäller sånt här. Triggar varandra till besatthet tills alla i omgivningen tröttnat på oss. Ändå kunde vi inte låta honom vara.



söndagen den 5 juni

Putsade juveler på Östermalm i fyra timmar. Njöt av livet. Speciellt när jag köpte den glittriga jätteväskan med kompisrabatten. Underbart! Fick träffa Yrkeskvinnan och drabbades av en livspepp/yrkespepp jag inte känt sedan sist jag gjorde en Prövning. Under samtalet med Yrkeskvinnan slog det mig om och om igen att jag är på rätt spår. Att jag vält rätt. Att jag aldirg kommer bli lycklig med något annat. Att jag om ett år kommer satsa hårdare än någonsin. Det kändes helt fantastiskt bra. Och bättre blev det. Efter en fika gick jag, M:elle F och Yrkeskvinnan till "Medis" och åt sushi. Jag hämtade min kvarglömda jacka hos Soldaten och åkte hem till Aspen vid 20-tiden. Satt och pratade med Juggen, Korven och M:elle F tills klockan var halv fyra och det var dags att gå och lägga sig. Jag var så glad, och så himla peppad på allting.

måndagen den 6 juni (idag)

efter en minst sagt nervös tripp in till T-Centralen kom jag och M:elle F fram till ett gudasänt försenat tåg. Vi tog avsked och jag åkte hem igen. Nu har jag knappt några pengar kvar på kontot, men en värme inne i hjärtat som är värt det mesta. Långhelgen i Stora Staden var helt underbar och nu mer än någonsin vet jag vart jag är påväg.

Imorgon går jag tillbaka till jobbet med rapporteringar och nya krafter. Jag är trött men känner mig samtidigt ganska osårbar. Kanske regnar det i Paris, kanske inte. Sol i sinne, Brun inne, och någonstans vandrar det omkring en komisk pojke som föredrar att sjunga "Pervers Politiker" av Ebba Grön framför alla andra.

Jag är så glad.

Tack!

- ...och här var ditt kvitto. Tack så mycket
- Och här får du tillbaka kvittot. Nej, släng det inte, titta lite extra på det och bestäm sen. Ha det så bra. Tack så mycket.

på kvittolappen stod ett telefonnummer. jag slängde numret och fortsatte jobba. för mycket drama. förlåt, Du var jättesöt och trevlig, men jag orkar inte.

Biljetten är nu bokad. Torsdag 21.45. Äntligen!

Och det var verkligen det jag gjorde efter jobbet (precis med andra ord). Hem till MP som jag bestämt mig för att våldgästa några nätter nu (tack tack), handla mat för att bidra med något och sen såg jag soffan. Stort taktiskt middtag I'm sure, för nu kan jag inite för mitt liv komma upp härifrån. Mina fötter känns som om jag har gått i stilettklackar på kullerstenarna i närmare en vecka. Vilket jag inte gjort. Men jag har jobbat. I två dagar. Så det är inte berättigat att vara såhär sliten i kroppen. Inte efter en fyra dagars helg ute på landet. Men här ligger jag nu, okapabel till allt vad rörelse, nytta och action heter. Vilket inte är jättesmidigt. Magen vrålar av hunger och jag stinker jobb (kaffe + vanilj+ svett + mjölk + desinfektionsmedel + ajax) och mitt hår är smutsigt och fett. Det bästa med att vara hos MP är kanske badkaret. det sämsta med badkaret är att jag inte ligger i det nu. Suck..

Det är alltså här jag spenderat min helg, och ska fortsätta min måndag och tisdag, innan jobbet börjar igen. Idag har det dock inte sett ut såhär från klipporna eftersom regnet öst ner hela dagen, men Österlen är ändå helt enkelt underbar. Jag har längtat efter min långhelg här ute så länge och nu när jag väl förbrukar den går allting alldeles för fort. Imorgon är det redan måndag, på tisdag eftermiddag måste jag påbörja den långa bussfärden hem och på onsdag som sagt; jobb. I nio dagar i sträck. Oi wtih the poodles allready... Men sedan väntar Stockholm och Uppsala. Jisses vilken intensiv resa det kommer bli...

Midsommarafton. Det känns som om man ska säga några ord... Efter jobbet (japp inte alla är lediga denna alkoholens dag till ära...) cyklade jag hem i ett piskande regn (inte ultimat) och var så pass utmattad när jag kom hem att jag inte orkade någonting. Men efter ett tag var det dags att rycka upp sig, ta sina dagen innan inköpta rödtjut i en påse och sticka iväg till Malmö och till K. Fina, fina K.
K: Oj jisses vad du såg fräsch ut!
A: Det var nödvändigt att bli det, tro mig.
Efter en fin halvtimme tillsammans med vinet från Sicilien kom "Bruttan" inspringande.
K&A (unisont): Oj jisses vad snygg du är!
Bruttan: Det var nödvändigt. Tro mig.
Vi vart uttömmande och ocensurerade och pratade om män, parkbänkar, val, relationer, ålder, barn, män, preventivmedel och mera män. Det var skönt och reinkarnernande på något sätt. Munnen gick i ett och skratten och svordomarna avlöste varandra. Köksdörren var stängd men köksfönstret öppet. Utanför tutade bilarna som galningar.
Bruttan lämnade oss till förmån för andra efter ett par timmar. Då gick jag och K över till vin från Sverige. Och Youtube. Lekte leken "first one to cry" och pratade om att det var synd att M:elle F inte var med oss. Att hon borde vara där. Mindes den där natten på brogatan när det regnade så jävligt. När Theofild (?) var gammal och inte ville lämna oss ifred. När prat om Trigorin och ljudupptagningar fyllde kvällen och när "that's what friends are for" var soundtrack. När även K kläckte ur sig det bästa citatet någonsin när vi, blöta som gatuhundar, stapplade in på någon krog och såg oss själva i spegeln ("jag har ju ändå fött barn i tejpade glasögon och tandställning, men nu ser jag ju ut som...").
Det var kanske den bästa midsommarafton jag haft på länge. Ingen sill, inga ägg och inte en enda nubbe. Bara "K", "Bruttan" (för ett tag) och jag. Och en himla massa vin.

Och nu är det Landet. Frisk luft, öppna vyer och en liten falsk känsla av semester. Jag läser böcker som en galning och tänker inte på något speciellt. Bara kopplar av. Löser upp knutorna i axlarna, på bringan och i svanken. Jag ska övertala Herr Grön om att massera bort dem, med sin fantastiska händer, när jag kommer hem. Om jag bjuder honom på öl, tror jag till och med att han kan på med på det.

Till Er som känner Er träffade; Jag saknar er.

Till "J", "Elle", "M:elle F", "JC" och "Miranda"; Vi ses om mindre än två veckor. Love you!

Not 2 till M:elle F: Du har skjutit upp det för länge nu min kära vän. I sommar är nog den sommar som du ska boka in Österlen i kalendern.

Inatt drömde jag om Frankrike. Om hur jag vandrade gatorna fram med munter dragspelsmusik i bakgrunden. Håret var i kort page med en kort lugg. Jag ledde en gammal damcykel, smålog och kisade mot solen. Det var lite dans i mina steg. Det var inte förrän jag vaknade som jag fattade att jag drömt att jag var Amelie.



Nej, jobbet idag var faktiskt inte roligt alls. Inte som igår. Igår var en bra dag. Idag var jag jättetrött hela dagen. Lättirriterad och otålig. Vår nuvarande praktikant är femton år. Lika gammal som min lillasyster. Femton. 15. Hon är jätteduktig och inte alls som den typiska 15-åringen, men jag börjar ändå tänka. Vad jag är glad att jag inte är kvar i den åldern. Vad jag är glad att allt "hitta mig själv" krånglet är över. Den personliga osäkerheten som genomsyrade samtliga ungar i högstadiet. Nuförtiden kommer visserligen andra problem som inte fanns på kartan då. Relationerna med andra har blivit krångligare, men nu har man i alla fall koll på sig själv. Hyfsat i alla fall. Jag har ett ganska bra hum om vad som gäller..

"Det är kvavt och båser. Mycket" tänkte jag när jag gick mot cykeln efter jobbet. "Detta kommer betyda två saker; det kommer att åska senare ikväll, och jag kommer svettas som stekt bacon på väg hem"

Än så länge har jag inte haft fel.